Hugo

Den senaste tiden här har varit bra förutom en sak som förstörde mig helt. Mitt hjärta gick sönder, min kropp funkade inte och jag låg inne i min säng hela förra helgen och grät. Förra fredagen fick jag reda på att min älskade bästa finaste hund och vän Hugo inte hade mycket ork kvar i sin nästan 15-åriga kropp. Det brast för mig för jag har svårt att förstå hur jag ska klara mig utan honom. Tårarna kommer så fort jag tänker på honom och nu när jag skriver om honom. 
Jag fick skypea med honom på morgonen och se honom en sista gång genom mina tårfyllda ögon. Jag önskar att det inte behövde hända nu men det var inte rättvist mot honom att hålla kvar honom längre. Han hade ont och hade ingen ro i kroppen.
Hugo var världens bästa, mysigaste och gladaste hund. Han var som ett syskon och har funnits med sen jag var 9 år. Jag vet att han har haft ett bra liv och han var så otrolig älskad av oss alla. Det är svårt att förstå att han inte längre kom sitta bredvid oss när vi äter så jag kan ge honom min mat. Eller få se hans glädje när man kommer hem. Eller att aldrig mer få klappa honom. Jag försöker tänka på alla bra stunder jag haft med Hugo men just nu är jag så ledsen att han inte längre finns kvar hos oss. Han gav så mycket kärlek och lycka och nu känns det så tomt utan honom. Det är svårt att skriva om honom för tårarna bara rinner och jag blir ledsen igen.

Jag älskar dig och jag saknar dig Hugo. Jag önskar att du kunde få levt föralltid. Du gjorde vår familj komplett och du gjorde mitt liv bättre. 

















Min älskade lurviga korv! Du kommer föralltid vara älskad och saknad. 

Kommentarer:

1 J.b:

Men ush :( är så ledsen för eran skull<3 vet hur det känns och det är skit jobbigt men man får försöka tänka att de får det bättre i himmelen och slipper ha ont :,( <3

Kommentera här: